Way out in the blue

Att gå på konsert, själv, är inte kul. Inte alls kul. Men visst blir det drag ändå, pga alla andra som är där och att man kommer in i feelingen själv också tillslut, men, det hade varit så sjukt mycket roligare om man hade någon att gå med.
Men det är ju inte jätte smidigt när man, för det mesta, bara sitter hemma eller hänger med "gamla" polare på sina lediga stunder. Och gör man inte det så sitter man hemma och läser, sitter framför datorn eller glor på dumburken, kanske fel namn att ge, borde väl själv kallas för dummer, att man själv sitter där och glor, på för det mesta, väldigt dåliga program eller serier, mest bara för att få tiden att gå. Och när tiden väl har gått sin väg, då blir man sne´på sej själv att man inte gjorde något bättre av tiden.
Så nu sitter man här igen, framför datorn. Läser Marcus Birro och lyssar på sjysst musik, bla Winnerbäck, Kristofferson och Totta. Det är ju iofs inte helt fel det heller, men hade gjort nästan vad som helst för att inte sitta här själv.

Får väl försöka få till en eller annan låttext eller liknande också, kanske kan bli något någongång, för någon, eller till någon.

Ha det trevligt ute i verkligheten!